Är vintagegitarrer bättre?

Det finns en utbredd uppfattning att vintagegitarrer låter bättre, speciellt de från 50- och 60-talet och det finns flera förklaringsmodeller: träet var bättre för, att  träet och mickar åldrats och mognat samt att hantverket var bättre. Generellt stämmer det inte men det ligger något i det. Ofta men inte alltid, de kan vara mediokra eller usla men det beror på många olika saker.

Jag har gillar vintagegitarrer, jag har ägt många vintagegitarrer genom åren och i vår andra verksamhet har vi specialiserat oss på att restaurera vintagegitarrer så jag har sett tusentals genom åren. Men det finns en utbredd uppfattning att ”det var bättre förr” – som om att alla gitarrer från förr var bättre. Är det så? 

Värden: Ikoner, de har ofta åldrats med värdighet och kan vara snygg slitna, de har en historia är en ganska säker investering. Man köper ett instrument som också är en antikvitet, ett konstverk och ett investeringsobjekt.

Jag sticker ut hakan och säger att det finns mycket ”confirmation bias” – får man tillfället att prova en vintagegitarr som kostar många tiotusen eller rent av hundratusen kan det vara svårt att erkänna för sig själv att den låter mediokert. Många säger också att de gillar gamla gitarrer som är ”inspelade”. 

Det är troligen så att gitarrer som spelats mycket låter bättre, detta är ett omtvistat ämne men det  finns vetenskapliga studier som belägger detta.

En vanlig myt är att träet åldras så att det låter bättre men jag är säker på att det är en myt. Var träet bättre förr? Ja och nej. Idag avverkar man träd som borde fått växa lite längre och det är uppenbart att virke inte fått torka lika länge som för några decennier sedan. Äldre trä var oftare mer tätvuxen men det kan man se även idag. Det finns också träslag som var vanliga och billiga förr som idag är klassade som utrotningshotade, mest kända är brazilian rosewood som Fender använde för sina greppbrädor och Honduras mahogny som Gibson använde. Dessa har ganska mycket satt standarden och det finns inga direkta ersättningsalternativ. Brazilian rosewood är vackert, tåligt och har fantastiska akustiska egenskaper – det används för xylofoner och är fortfarande, trots ett embargo sedan 1992 det mest åtråvärda träslaget för akustiska gitarrer. Det inte utan att det kallas för ”king of all woods”. Redan 1968 kom ett embargo på Honduras mahogny och det är till stor del det som gjorde att Gibson och framför allt Les Paul kom att öka i vikt under 70-talet. Idag gör Gibson lätthål i alla Les Paulmodeller för att få dem så lätta som de var på 50-talet.

Byggde man bättre gitarrer på den tiden? På sätt och vis. Idag kan man se att stora tillverkare tar genvägar för att försöka hålla nere kostnaderna idag – det är en stor marknad med hård konkurrens och snäva marginaler men såklart hade tillverkare samma kostnadsmedvetenhet förr. 

Vidare har man långt mycket bättre kunskap, maskiner och verktyg idag. Jag har varit på några gitarrfabriker och man slås då av hur ”högteknologiskt” är, speciellt när det kommer till precisionsmoment. Att gitarrer ofta inte är bra beror på att man frångått andra saker som har inverkan på slutresultatet; de handlar ofta om att man använt billigare delar, dåligt virke eller – som är ganska vanligt idag; skippat en stor del av slutjusteringen.

Men jag är helt säker; idag kan man tillverka gitarrer som är lika bra som vintagegitarrer – det handlar om att göra allt rätt från början till slut och inte fuska. Som exempel kan vi ta Fenders och Gibsons exklusiva Custom Shopmodeller – väldigt få om ens någon skulle kunna avgöra skillnaden i blindtest. Jag har själv provat två Les Paul ”burst” från slutet av 50-talet, några Custom samt många Goldtop och jag har ägt många Fender pre-CBS – skulle jag kunna säga att de är så fantastiska som sikt rykte? Ofta, men inte alltid – det finns exemplar som är väldigt mediokra. Och jag är helt säker på att det idag produceras gitarrer som är lika bra – även om man måste jämföra med många tillverkares dyrare segment. 

Den legendariska PAF-micken är också ett exempel på hur en hajp har …………. man ska ha i åtanke att PAF-mickarna från ”den gyllene eran” tillverkades med ganska ”slarviga” metoder: man lindade på så mycket tråd som gick och man använde olika typer av magneter – därav fanns det en variation i hur mickarna kunde låta. Jag hörde en kännare säga att bara en av tio PAF-mickar låter som vi tror att de ska låta – det har alltså byggts upp en kollektiv bild av hur en PAF låter.