Virke och plankor

Amerikansk sockerlönn (Acer saccharum) är det enda träslaget vi använder för halsar då det oöverträffad när det kommer till styrka och hårdhet. Sockerlönn är det vanligaste träslaget för skruvade halsar. Vi har även halsämnen i flammig lönn.

Indisk rosenträ eller palisander (Dalbergia latifolia) är vårt standardval för greppbrädor men vi erbjuder även andra träslag som tillval.

Generellt kan man säga att elgitarrer med skruvad hals har kroppar i ask eller al. Fender började med kroppar i fur men gick ganska snart över till ask, 1956 gick man över till al och i slutet av 60-talet kom ask tillbaka. För kroppar använder vi amerikansk al, ask eller röd ceder samt svensk fur även om det händer att vi gör custombeställningar med andra träslag som mahogny eller poppel.
Amerikansk al är förhållandevis neutralt när det gäller tonen, inte så tydlig i de övre registren. Det är ett träslag som är lätt att bearbeta och lacka. Det har en ganska livlös struktur med liten ådring och därför lämpar den sig inte att klarlacka. Vanligen använder man al för solida lacker.
En fördel med ask är den vackra ådringen som lämpar sig för klarlack, halvtransparenta lacker eller sunburst. Tonen ger en tydligare projicering av högre register men det finns också en botten, därför brukar man säga att den har en ”mid scoop”. Ask är vanligen tungt men har den vuxit i södra USA:s träskmarker är den lättare då porerna tagit upp mer vatten. Dessvärre är asken på väg att utrotas globalt på grund av en svampparasit som fått stor spridning. Man räknar med att några få procent är resistenta så asken kommer inte att dö ut helt men inom en snar framtid kommer den att anses vara exklusiv.

Pluggat lite, så här komemr mina amatörtankat aka slutsatser. Janka är ju hur hårt träet är. Hur motståndskraftiget det är för yttre påverkan, hur det tål smällar osv innan det blir märken. Där är ju lönn väldans stadigt. Men tittar man på hur lönn, gran, furu är vad gäller det som kallas Modulus of elasticy skiljer det inte mycket mellan lönn, gran och furu. Känns som att det värdet är viktigare för själva sabiliteten och förmågan att stå emot strängarnas drag.

Att lönn är så använt är ju inte så konstigt med tanke på att det är stadigt och motståndskraftig på många sätt. Medan tex furu gran och andra har betydligt färre plus för en hals. Ganska få till och med. Men jag tycker ändå det är intressant att testa göra hals av bra bitar av furu eller gran.

Tänker också att en av orsakerna till att man rostar lönn (eller andra träslag) antagligen beror på att det göra att det finns fler användbara träbitar att tillgå än om man ska ha samma stabilitet utan att rosta. Så det som i reklamen framhålls som så bra med rostat virke är nog sant. Bara det att man säger inte att det gör att man kan välja sämre/mindre lämpade träbitar än man annars kan för stabiliteten. Rostar man kan man använda sämre bitar, men ändå få ökad stabilitet. Rostat virke blir ju också skörare på ett sätt. De blir hårdare men också sprödare. Som t.ex. en borr som är härdad till den grad att det far flisor/sprickor från eggen.

Antagligen av den anledningen man hypar upp rostfria band också när man har rostat trä i halsen. Då hinner gitarren bli jäkligt gammal innan man måste banda om. Banda om en rostad hals verkar inte kul, just p.g.a. att det är så sprött så det far bitar från greppbrädan som är tidsödande att fixa: Om det ens går utan att det syns.